Linders kan komma tillbaka men Doder, snälla stanna utomlands.

Aranäs värvar alltså Pelle Linders, övergången förenklades självklart av att Aranäs är Linders moderklubb och det var där han ville spela om han skulle spela i Sverige. Enligt uppgifter så lyckades Aranäs få fram extra pengar för att kunna möjliggöra övergången. Ett fantastiskt nyförvärv för den "lilla" klubben som har gjort en fantastisk resa från lägre divisioner och upp till högsta ort utan att för den delen riskera klubbens ekonomi. Rätt satsning på rätt spelare i kombination med bra tränare samt engagemang vid sidan av planen har tagit Aranäs till elitserien där vi hoppas att dem får stanna kvar ett bra tag. Vad man däremot kommer gå miste om är Peter Gentzel, mycket tyder på att 41 åringen lägger skorna på hyllan efter segern i CL högst upp på sin CV.
Aranäs behöver 1-2 nyförvärv till egentligen, det blir dock svårare att genomföra med liten budget.

Final Four såg ni som läser bloggen och det har skrivits om det i andra sfärer på nätet så det gör vi ingen djupdykning i. Men visst var det häftigt att följa, Barcelona var så nära så nära... precis som Hamburg mot Kiel, men icke. Hur stoppar man Kiel? Ingen vet, inte ens mannen som har talant för det. Cheap shot, vi vet.

Och nu till silly säsongens galnaste rykte, Dalibor Doder till Lugi. Det ryktet är nästan värre än att Larholm ska till Sävehof, men bara nästan. "Dado" ska inte och bör inte komma tillbaka till Elitserien än. Varför? Jo som vi såg i helgen är de bästa lagen så mycket bättre än de bästa svenska lagen, till och med de mediokra lagen i tyskland och spanien är bättre än de bästa svenska. Dado är viktig för Landslaget och om han kommer tillbaka till elitserien kommer han tappa det "tempo" han har i kroppen när han spelar i spanien eller i tyskland (som det ryktas om). För att vi ska ett bra hemma VM 2011 men ett slagkraftigt lag krävs det att spelare som Doder och Larholm håller till ute i Europa, inte i Sverige. Och att Marcus Ahlm spelar, men det är en helt annan femma. Att skylla på ryggen hit och dit är inte ett giltigt skäl längre, det är helt enkelt så att en handbollsspelare tjänar såpass mycket mindre än vad en fotbollsspelare att dem måste spela utomlands så länge som möjligt för att "säkra framtiden", Lövgren visste om detta, Kim Andersson vet detta och har sagt att hemma VM kan bli det sista framträdandet i gulblå tröja, och självklart är det därför Marcus Ahlm inte är med i landslaget. Tragiskt, en av världens bästa tvåvägsspelare kan inte spela för sitt land för att han måste tänka ekonomiskt.


Är landslaget och drömmen att spela i det något som försvinner bort ju äldre man blir och inser att det helt enkelt inte går ihop ekonomiskt? Kommer landslaget i framtiden vara för dom som är näst bäst och spelar i elitserien och har mindre matcher att spela? Håller det internationella spelschemat på att döda möjligheten att spela i landslaget? Är det inte det finaste, bästa mest ärofyllda en spelare kan uppleva att höra nationalsången spelas och stå i landets färger och höra publiken sjunga? Eller har det blivit så att lönekuverten varje månad lyckas ersätta detta genom att visa att man kommer få ytterligare 200 000 kr på kontot?
Det är många frågetecken som måste rätas ut och det är något som måste göras för att minska antalet matcher i de bästa ligorna i europa. Men frågan som spelarna måste ställa sig själva är om "Du gamla du fria" låter lika bra i det påkostade surround systemet hemma som på handbollsplanen.